Under skrivhuden

Under skrivhuden

Råmanus

SkrivandetPosted by Jossan Fri, January 27, 2017 10:01:12
En månad tog det att skriva råmanuset till det manus som fortfarande är ute på förlagsturné. En månad. Det är jäkligt bra jobbat, och jag har klappat mig mentalt på huvudet ett par gånger. Sedan är jag typen som gärna vill tävla om precis allting. Därför utmanade jag mig själv på att skriva även nästa råmanus på en månads tid.

Ganska galet, faktiskt. Det är många tusen ord om dagen. Varje dag.

Jag är nästan i mål, trots att jag blivit förhindrad att skriva när jag tänkt, många gånger. Det är bara ett par dagar kvar på min månad, men jag har kommit över den magiska gränsen på 50 000 ord. Även om jag inte hinner till sista planerade punkten så är jag redan nöjd. Asaballanöjd. För det blir bra. Inte bara jag-ska-skriva-fort-som-fan-och-visa-att-jag-får-ihop-något utan det blir ett manus som jag kan vara stolt över.

Men man kan väl säga att bloggen inte är högprioriterad just nu, så HEJ!


Manus på förlagsturné

SkrivandetPosted by Jossan Mon, December 05, 2016 10:57:53
Nu är det gjort.

Jag har gett mitt manus förlagsvingar. Alla mina ord har nu spridit sig till några av landets bokförlag, och även om jag vet att det är ett helt suveränt manus (jag har läst det ungefär en miljon gånger - jag borde ha koll smiley) så är det med skräckblandad förtjusning jag ber samtliga som kommer i min närhet att hålla ett par extra tummar. Det vore så förbenat trevligt om den här drömmen blev verklighet.


Nu väntar månader av nagelbitande. Men jag har övat(!), så det kommer att gå bra.

Östergötlands Bokmässa TellUs

SkrivandetPosted by Jossan Sun, December 04, 2016 23:28:20
Det finns säkert författare som trivs bäst när de får sitta i sin halvhemliga lilla skrivkammare hela tiden, undertecknad är dock av åsikten att möten med likasinnade höjer skrivlusten något enormt.

Igår var jag på Östergötlands Bokmässa, TellUs, som gick av stapeln i Linköping. Jag var tyvärr inte där som utställare, utan som besökare (och till viss del assistent då jag åkte snålskjuts på Lotta och hjälpte henne att komma i ordning), men jag hoppas att jag inom en snar framtid ska stå där med egen monter.

Jag träffade så många enormt härliga människor, både av skrivande och läsande natur. Jag lyssnade på föreläsningar och intervjuer, och gick runt, runt, runt bland alla bord fyllda av fantastiska böcker. Det blev mycket skratt och prat, och i slutet av dagen var jag helt lyrisk av all den kärlek som författare ger till varandra. Det tipsades hej vilt om bokställ, färgglada strumpbyxor, bokförlag och alternativa publiceringsvägar. Det finns fasiken inget trevligare folk. Jag kan inte påpeka det nog.

Min planerade budget spräcktes redan första timmen på mässan(!). Jag är en vandrande katastrof på det sättet. Jag vill läsa allt! Av alla författare jag träffar! Till slut fick jag dock dra åt svångremmen, eftersom jag helt enkelt inte tycker om nudlar och blodpudding, vilket jag annars skulle få leva på ett tag framöver...



Och som alltid när man beger sig någonstans med Lotta så vet man att det kommer att hända saker som man inte kan förutse. Att vi avlutade dagen med att jaga böcker som tagit till rymmen i snön, samt att köpa kött från en främmande balkong, kändes därför helt naturligt smiley





Makalösa testläsare

SkrivandetPosted by Jossan Mon, October 24, 2016 13:25:50

Av alla människor som stampar runt på jorden är testläsarna de mest hjälpsamma, alla kategorier. På riktigt. Personer som frivilligt och utan betalning ger rejält av sin dyrbara tid, tar sig an ett helt manus, naglar texten med blicken och skriver en miljon kommentarer för att lyfta storyn till nya nivåer. En del går ner i knähöjd och språkgranskar nitiskt. Visst, det är såklart författaren i fråga som får införa förändringarna, men utan alla dessa extra uppsättningar av ögon går manuset miste om enormt mycket.

Det manus som jag arbetar med nu är tveklöst det manus som fått mest hjälp utifrån. Av den anledningen är det också det allra bästa som jag någonsin har skrivit. Det är teamwork av sällan skådad kaliber. Jag började enkelt med att be människor i min direkta närhet att testläsa. Det för att få ett första hum om huruvida tidslinjen ens håller. Men det stämmer som alla säger, man kan inte luta sig tillbaka bara för att ens mamma och ett par nära vänner ger tummen upp. Därför gick jag vidare. Trots att det är läskigt att lämna ifrån sig en text som inte är klar. Klar på det sätt att den inte är publicerad. Men man måste våga sig förbi den rädslan.

Jag har byggt upp ett stort nätverk med likasinnade kring mig på Instagram. Och det var till mina nätvänner jag vände mig när jag behövde fördjupa mig mer i texten. Jag ställde helt enkelt frågan rakt ut i ett inlägg, om det fanns någon där som kunde tänka sig att ställa upp. Och jag fick mängder med handuppräckningar! Jag kunde välja och vraka bland dessa underbaringar. I omgångar har flera av dem sedan hjälpt mig, varje version av manuset har blivit läst av två personer (av den anledningen att jag ville se om de reagerade på samma saker) som jag inte känner utanför internet, och som därför har vågat vara helt uppriktiga. De har gjort mig till en bättre författare, allihop.

Det är inte bara hur de formulerar sig konstruktivt i sina kommentarer mitt i texten, de flesta av dem har även under läsandets gång skickat iväg peppande rader. Men kolla in några av kommentarerna och fundera över hur man kan bli annat än glad:

"Feministisk chick-lit som jag verkligen går igång på! Kan tänka mig att en och annan kan sätta kaffet i vrångstrupen mellan varven, men jag gillar ditt raka språk! Känns som en bok mitt tjejgäng verkligen skulle älska!"

"DU HAR ETT JÄVLA BRA MANUS PÅ GÅNG, JOSSAN!!! Jag tror verkligen på din story, den har något unikt och speciellt som gör att den sticker ut."

"Du har en berättarröst som får mig att skratta, att frusta, att sätta kaffet i halsen och att vilja ringa till vänner och säga: "Lyssna på det här". Du har "Det"."

"Din största styrka (enligt mig) är din humor. Asså, vad FÅR du allt ifrån?"

Jag hade ingen plan att skriva med någon feministisk touch, men blev så väldigt glad över dessa ord! Nu har jag försökt spetsa det lite mer i efterhand. Och tydligen är mina testläsare kaffedrickare till skillnad från undertecknad. Men alltså, åh. Kärlek vänner, kärlek!

Flera av mina fantastiska testläsare är författare själva. Av den anledningen har vi även bytt tjänster med varandra, så jag också har fått agera testläsare. Jag älskar detta. Bara ett av dessa manus som jag har hjälpt till med har jag läst även i publicerad form efteråt, men med tanke på den textkvalitet jag har sett så kommer flera av dem snart att vara där. Senast idag skickade jag iväg ett manus fullklottrat med kommentarer som jag hoppas ska lyfta en annan författares text.


Mitt manus är ute på vad jag tror är den sista testläsarvändan, hos den av mina testläsare som är mest "lektörig". Jag längtar så ofantligt tills kommentarerna därifrån dimper ner i min inbox. Då ska jag kämpa på med det sista - innan jag drar iväg mitt manus till förlagen. Jag kommer inte att ligga lågt den här gången, inte bara sikta in mig på stora monster, utan satsa allt för utgivning. Det ska märkas i förlagsvärlden att jag har gett mig in i matchen och att jag tänker gå vinnande ur den! smiley










Nu kör vi!

SkrivandetPosted by Jossan Thu, October 20, 2016 20:47:24
Vilken dag som helst kommer det att skrivas galet genomtänkta rader här. Eller inte. Vad det gäller det genomtänkta alltså. Jag är mer typen som tänker efteråt. Det kommer nog bli tydligt för alla som hittar hit. Men jag har förstått att man inte är en fullfjädrad författare om man inte bloggar. Så, här är jag smiley

Följ med mig i min skrivkarusell, det blir högt och lågt, från kämpiga dagar med redigering och mottagande av refuseringar till det lyriska "uppe-på-fluffiga-moln-läget"när allt bara funkar. Nu kör vi!


« Previous