Under skrivhuden

Under skrivhuden

Makalösa testläsare

SkrivandetPosted by Jossan Mon, October 24, 2016 13:25:50

Av alla människor som stampar runt på jorden är testläsarna de mest hjälpsamma, alla kategorier. På riktigt. Personer som frivilligt och utan betalning ger rejält av sin dyrbara tid, tar sig an ett helt manus, naglar texten med blicken och skriver en miljon kommentarer för att lyfta storyn till nya nivåer. En del går ner i knähöjd och språkgranskar nitiskt. Visst, det är såklart författaren i fråga som får införa förändringarna, men utan alla dessa extra uppsättningar av ögon går manuset miste om enormt mycket.

Det manus som jag arbetar med nu är tveklöst det manus som fått mest hjälp utifrån. Av den anledningen är det också det allra bästa som jag någonsin har skrivit. Det är teamwork av sällan skådad kaliber. Jag började enkelt med att be människor i min direkta närhet att testläsa. Det för att få ett första hum om huruvida tidslinjen ens håller. Men det stämmer som alla säger, man kan inte luta sig tillbaka bara för att ens mamma och ett par nära vänner ger tummen upp. Därför gick jag vidare. Trots att det är läskigt att lämna ifrån sig en text som inte är klar. Klar på det sätt att den inte är publicerad. Men man måste våga sig förbi den rädslan.

Jag har byggt upp ett stort nätverk med likasinnade kring mig på Instagram. Och det var till mina nätvänner jag vände mig när jag behövde fördjupa mig mer i texten. Jag ställde helt enkelt frågan rakt ut i ett inlägg, om det fanns någon där som kunde tänka sig att ställa upp. Och jag fick mängder med handuppräckningar! Jag kunde välja och vraka bland dessa underbaringar. I omgångar har flera av dem sedan hjälpt mig, varje version av manuset har blivit läst av två personer (av den anledningen att jag ville se om de reagerade på samma saker) som jag inte känner utanför internet, och som därför har vågat vara helt uppriktiga. De har gjort mig till en bättre författare, allihop.

Det är inte bara hur de formulerar sig konstruktivt i sina kommentarer mitt i texten, de flesta av dem har även under läsandets gång skickat iväg peppande rader. Men kolla in några av kommentarerna och fundera över hur man kan bli annat än glad:

"Feministisk chick-lit som jag verkligen går igång på! Kan tänka mig att en och annan kan sätta kaffet i vrångstrupen mellan varven, men jag gillar ditt raka språk! Känns som en bok mitt tjejgäng verkligen skulle älska!"

"DU HAR ETT JÄVLA BRA MANUS PÅ GÅNG, JOSSAN!!! Jag tror verkligen på din story, den har något unikt och speciellt som gör att den sticker ut."

"Du har en berättarröst som får mig att skratta, att frusta, att sätta kaffet i halsen och att vilja ringa till vänner och säga: "Lyssna på det här". Du har "Det"."

"Din största styrka (enligt mig) är din humor. Asså, vad FÅR du allt ifrån?"

Jag hade ingen plan att skriva med någon feministisk touch, men blev så väldigt glad över dessa ord! Nu har jag försökt spetsa det lite mer i efterhand. Och tydligen är mina testläsare kaffedrickare till skillnad från undertecknad. Men alltså, åh. Kärlek vänner, kärlek!

Flera av mina fantastiska testläsare är författare själva. Av den anledningen har vi även bytt tjänster med varandra, så jag också har fått agera testläsare. Jag älskar detta. Bara ett av dessa manus som jag har hjälpt till med har jag läst även i publicerad form efteråt, men med tanke på den textkvalitet jag har sett så kommer flera av dem snart att vara där. Senast idag skickade jag iväg ett manus fullklottrat med kommentarer som jag hoppas ska lyfta en annan författares text.


Mitt manus är ute på vad jag tror är den sista testläsarvändan, hos den av mina testläsare som är mest "lektörig". Jag längtar så ofantligt tills kommentarerna därifrån dimper ner i min inbox. Då ska jag kämpa på med det sista - innan jag drar iväg mitt manus till förlagen. Jag kommer inte att ligga lågt den här gången, inte bara sikta in mig på stora monster, utan satsa allt för utgivning. Det ska märkas i förlagsvärlden att jag har gett mig in i matchen och att jag tänker gå vinnande ur den! smiley