Under skrivhuden

Under skrivhuden

Releasefesten

SkrivandetPosted by Jossan Sun, September 17, 2017 00:26:19

Wow. Alltså herrejävlar. Jag vet inte ens var jag ska börja för att beskriva den här fantastiska kvällen. Känslorna är all over the place och jag bara bölar när jag tänker på att jag är omgiven av så vansinnigt härliga människor.

Redan innan festen startade hade flera ombud ringt på dörren och överlämnat gudomliga buketter och fina presenter från vänner och familj som fått förhinder att komma, och jag blev helt överväldigad, fällde tårar redan där av de fina ord som följde med. När klockan sedan slog BUBBEL O´CLOCK kom vänner i en strid ström.

Aldrig i mitt liv har jag kramats och pussats så mycket som jag gjorde igår. Och jag är så tacksam för att jag umgås med sociala proffs som minglade hejdlöst och pratade med allt som hade puls. Mina vänner är väldigt utspridda, och jag har aldrig tidigare sammanfört dem på det här sättet, det var så otroligt kul. En del av dem gick verkligen några extra mil för att toppa festligheterna. Lina och Frida exempelvis, levererade värsta hembakta tårtan med mitt bokomslag på…

…och Lisa dök upp i en egensydd kjol, i Amandatyg! Hon bytte snabbt om och gav mig kjolen i present och jag ska BO i den på bokmässan! Jag älskar den! Och jag älskar att ha vänner som gör så jävla galna saker!

Lisa får skylla sig själv om jag outar henne när hon kommer klädd så här(hehe…), men jag vill inte lägga ut mingelbilder i en offentlig blogg utan att fråga gästerna om lov först, så jag håller på de få jag hann ta, men föreställ er ett femtiotal svinsnygga personer med sensationellt föredömligt förande. Det bjöds på oväntad skateboardåkning i rampen(!), korvätning, troschock upphöjt i kvadrat, flera tjejer i likadana klänningar och skor, fantastiska samtal om ämnen både högt och lågt, väldigt många tappade lösnaglar, kramar, en massa skålande, signering av böcker, facematsposerande samt tal från förläggaren.

Istället för en gästbok hade jag ställt upp en gästtavla där mina vänner fick leka fritt bland saxar, papper, och minimala klädnypor. Det var så otroligt mysigt att läsa alla meddelanden i efterhand. Åh. Härliga, härliga människor.

Jag skäms en smula för att jag inte varken läste högt ur boken eller höll något snajsigt och utbroderat tal. Min förläggare samlade alla för att läsa upp telegram och säga fina saker om mig och vårt samarbete, och när hon var klar vände sig alla mot mig – och jag fick panik. Jag är en teaterapa utan dess like och hoppade inte över det för att jag inte ville. Det handlade om att jag var så extremt emotionell hela kvällen. Att stå framför alla dessa personer som jag älskar, med vetskapen att de var där för min skull, tacksamhetstårarna låg hela tiden och brände. Jag har alltid haft mycket lättare för att hantera dålig kritik. Så fort jag mötte någons glittrande blick höll jag på att ta till lipen, och jag hade aldrig kunnat prata så folk förstod bland hulkningarna. Jag minns ärligt talat inte vad jag sa. Bara att det blev väldigt kortfattat.

Då gick det bättre vid signeringsbordet. När jag kunde lägga ögonbollarna i böckerna då och då. Så ofantligt kul var det att sitta där. Jag älskade varje sekund.

Nu var det sällskapet som var det bästa med hela releasefesten, naturligtvis, men jag blev helt blown away även av mitt dignande presentbord där det hamnade allt från smycken, blommor, en paviljong till framtida signeringar, vin, bubbel och alla möjliga ätbara saker (bland annat specialbeställd choklad med Amandatext!), skrivböcker, spel, presentkort– och ett stort kort som meddelade att ett jättegäng av gästerna (som inte ens känner varandra) gått ihop och pyntat av en stor del av hotellkostnaden inför min familjs resa till Göteborg och Bokmässan(!). Så generösa, jag är bortskämd.

Jag har fortfarande inte landat ordentligt efter den här kvällen. Den är en av mina bästa i livet. Så mycket kärlek. Så mycket omtänksamhet. Jag hoppas nu innerligt att alla de som köpt boken även ska älska Amanda. Mitt barn. Min lilla bokbebis.

Herregud. Det här vill jag göra minst en gång varje år i resten av mitt liv!

Skål för det!