Under skrivhuden

Under skrivhuden

Med näsa för affärer

SkrivandetPosted by Jossan Sat, May 13, 2017 18:47:12

Jag har alltid varit den fula i alla mina relationskonstellationer, vare sig det har handlat om partners, vänner eller kollegor. Klart att det har känts jäkligt trist ibland, men för det mesta har det betytt att jag har ansträngt mig lite extra på andra områden. Ingen vill vara både tråkig och ful. Jag är helt övertygad om att det är därför jag är så jävla snäll. Att jag alltid försöker hjälpa andra kring mig hela tiden. Ibland till den punkt att jag vänder ut och in på mig själv. Men mest tror jag att min fulhet har bidragit till att jag är så rolig. För jag är rolig. Jag vet att det inte hör till att säga så om sig själv, men det är helt uppenbart när jag umgås så mycket med mig själv. Jag om någon borde veta. Från början var det alldeles säkert en självförsvarsgrej, att säga något kul för att andra inte skulle tänka på mig som den fula, utan den roliga. Jag var inte cool eller duktig på sport, då fick jag hitta en annan roll. Det var trots allt lite viktigt under tonåren. Men nu när jag närmar mig fyrtio har det blivit en del av den jag är, helt enkelt. Jag är clownen i klassrummet. Fast överallt.

Jag vet att jag har stans största kroknäsa. Det har påpekats för mig i alla skolklasser jag gått, på alla arbeten jag haft och alla fester jag har varit på. Jag vet även att det ser ut som att man tagit en hög med gulblekta små legobitar och kastat in dem ojämnt i käften på mig, toppat det med att slänga in en smällare i samma veva, sprängt fram lite gluggar. 7,5 år med tandställning, utdragna tänder och flera implantat har hjälpt föga. Att jag på senare år gått över min trivselvikt med tjugo kilo ramar in det hela. Det är Jossanpaketet, liksom.

Jag har en look som gör att folk minns mig. Alla känner apan, u know?

Och det är nu jag tänker utnyttja det. Näsan ska få jobba.

Säg rent hypotetiskt att du går förbi en bokaffär med en författarsignering, en ateljé där någon ställer ut sina målningar, eller varför inte ett loppisbord i någons trädgård, där det säljs hemmasnickrade fågelholkar med inbyggda ananasodlingar i storleken av tre fotbollsplaner? Vad som helst som är av lite utanför ”det vanliga” och det som inte alla kring dig gör. Om du känner igen personen som står där, då blir du extra nyfiken, eller hur? Det gör att du tar dig fram. Igenkänning är en oerhört stark trigger. Jag hoppas verkligen att min fulhet blir min stöttepelare i författandet. Att människor jag arbetat med kommer fram. Precis som anställda i de butiker där jag flanerar runt som stamkund – och alla föräldrar till de hundratals barn jag hållit kalas för under min tid som kalasvärd i olika lekland.

Som författare hoppas jag naturligtvis att du blir uppriktigt nyfiken och vill läsa boken jag har skrivit. Men jag gillar även människor som rakt av vill stödja konsten och det extremt hårda arbetet skrivandet är, och köper en bok – för att ge någon annan. Det räcker med att du lånar boken på biblioteket eller lyssnar på den genom någon ljudbokstjänst för att det ska ta mig uppåt på min stege. Prata om boken. Tipsa andra om boken. Hjälp mig att bära boken. Det är bara då jag får möjligheten att skriva fler böcker, att äntligen få göra det jag så länge drömt om.

Och du? Att jag säger att jag är ful är inte samma sak som att jag skulle må dålig. Det hör inte alls ihop. Jag är väldigt nöjd med mitt liv, med min livssituation. Min nästanmake är den mest generösa, hjälpsamma och underhållande människa jag någonsin har träffat. Han kan liva upp vilken situation som helst. Vi har levt ihop i 16 fantastiskt garvfyllda år, och fler ska det bli. Våra ungar delar vår rubbade humor och de här tre grabbarna och vårt mysiga lilla kråkslott gör mitt liv nästintill helt komplett.

(bilder: jag och mannen i mitt liv, Martin)

Höstens boksläpp är en riktig dream come true, och jag kommer att jobba stenhårt för att få fortsätta skriva böcker. En dag ska jag kunna ha det som mitt levebröd. En dag. Det är den sista pusselbiten som behöver läggas i mitt liv. Eller ja, jag behöver nog fan en rosa självparkerande bil också, när jag tänker efter.

Slutpoängen: Äntligen ska jag få dra fördel av att jag är ful. Heja kroknäsan!








Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.
Posted by Josefine Sandblom Sat, May 13, 2017 23:31:15

Precis Elin, livet handlar om helt andra saker, och jag har full pott på resten. Oerhört tacksam för det.

Posted by Elin Säfström Sat, May 13, 2017 23:28:31

Ok, jag fattar hur du känner och att du inte fiskar efter något "det där med att du skulle vara ful är bara i ditt huvud", men alltså, jag är ledsen ... det där med att du skulle vara ful är bara i ditt huvud. Sedan spelar det ju egentligen inte så stor roll hur det förhåller sig med den saken, för det där med utseende är en piss i Mississippi när det gäller hur man har det här i livet - och du verkar sannerligen ha det bra! En alldeles tveklös sanning är att du skriver fantastiskt underhållande och att jag ser fram emot att få läsa din bok.

Posted by Josefine Sandblom Sat, May 13, 2017 22:37:41

Lilian! Jag älskar't!

Posted by Lilian Sat, May 13, 2017 22:35:47

Tja, jag har örnnäsa, och delar dina erfarenheter med anledning av den! Och så var pappa polis! Vidare var jag stark som en oxe och bröt ned alla killar i klassen (armbrytning), med till följd att ingen ville dansa med mig på skoldanserna! Och så skriver jag böcker! Du är inte ensam, Jossan, och jag ska minsann både köpa boken och läsa den själv!🌹